det kom en katt på vår maskerad. i vanliga fall tycker jag inte om katter, men denhär katten är nog kanske en av de bättre katterna som finns. denhär speciella katten gav mej stark saft och tvingade mej att sova i kattsängen. "katten tycker om dej". väx inte upp, snälla.
förutom det så verkade det vara en rolig maskerad. jag gillar att fixa och dona före en fest, men sen är jag fullkomligt nöjd med att se allt från avstånd. det är ju ändå lite som teater.
äter left overs, amy winehouse, och undrar var alex håller hus?
sömn
lördag 14 november 2009
fredag 13 november 2009
It ain't funny makin' fun of money
jag var femton, det var vår och jag hade the time of my life. de flesta andra hatade högstadiet och kunde knappt vänta tills det blev sommar och dom aldrig mera behövde sätta sin fot på denna förbannade plats; medan jag önskade att dagarna skulle vara lite längre. varför jag var så lycklig och levnadsglad på den tiden, det låter jag vara osagt. men onekligen har jag förändrats sedan dess. till en viss grad, men innerst inne är jag precis samma person som jag var, när jag var femton och trodde mej ha rätt i allt.
jag hade någons sorts hockeyfrilla, fixad i en spretig frisyr, ett par skor som jag var ensam om att ha, och mina byxor. oh, hur jag älskade de byxorna. orange tyg, med lila och gröna ränder. de flesta andra tjejer gick med tajta jeans från jim&jill där åtminstone 3 cm av stringsen skulle synas, medan jag gick med mina Byxor, föraktande alla dessa tjejer som såg precis likadan ut. Med sitt två färgade hår, "underhåret" brunt och "överhåret" blont. -X, har du varit till frissan? kunde jag fråga, och på det jakande svaret, kommentera "så fint", men med så väl dold ironi(hoppas jag) att dom nog inget märkte. och jag antar att dom var lika ironiska när de kommenterade min pälsmössa som jag stolt bar.
jag inser att jag dömer folk efter deras kläder. borde bättra mej, men det är så svårt. glad blir jag dock, om jag finner att en person jag först dömt som en ingen-hanna-människa(hah, så fånigt!!) visar sej vara en människa jag trivs bra med. jag antar att det är något som går att träna bort, inte först se på kläderna och sedan kanske se på människan, utan tvärtom; se människan bakom kläderna.
jag hade någons sorts hockeyfrilla, fixad i en spretig frisyr, ett par skor som jag var ensam om att ha, och mina byxor. oh, hur jag älskade de byxorna. orange tyg, med lila och gröna ränder. de flesta andra tjejer gick med tajta jeans från jim&jill där åtminstone 3 cm av stringsen skulle synas, medan jag gick med mina Byxor, föraktande alla dessa tjejer som såg precis likadan ut. Med sitt två färgade hår, "underhåret" brunt och "överhåret" blont. -X, har du varit till frissan? kunde jag fråga, och på det jakande svaret, kommentera "så fint", men med så väl dold ironi(hoppas jag) att dom nog inget märkte. och jag antar att dom var lika ironiska när de kommenterade min pälsmössa som jag stolt bar.
jag inser att jag dömer folk efter deras kläder. borde bättra mej, men det är så svårt. glad blir jag dock, om jag finner att en person jag först dömt som en ingen-hanna-människa(hah, så fånigt!!) visar sej vara en människa jag trivs bra med. jag antar att det är något som går att träna bort, inte först se på kläderna och sedan kanske se på människan, utan tvärtom; se människan bakom kläderna.
torsdag 12 november 2009
trähusträd

när jag var liten ville jag ha ett trädhus. och titta! dom finns på riktigt. nu gäller det bara att hitta ett träd som är tillräckligt stort för att bli hus. 1/3 av familj är/ska bli husbyggare, så den delen är fixad.
fint med människor som lånar ut dammsugare och hjälper en igenom svåra bitar i favorit dataspelet.
( pris till bästa utklädda person imorgon! så use your imagination. jag vet iallafall vem jag ska rösta på ;p)
sådant man gör, som är bra, men som känns mindre bra
-tvättar händerna med desinfektions medel efter att man har arbetat med järntråd i några timmar(= förstörda fingertoppar.)
-betalar hyran och påminna sig själv om att det blir nog bättre. någon gång.( gifta mej rikt är nog svaret på livets stora problem.)
-komma till insikt om att folk försvinner, och det är bäst att inte springa efter.
-städa.
imorgon är det maskerad! änteligen.
cat or no cat. that´s the question
-betalar hyran och påminna sig själv om att det blir nog bättre. någon gång.( gifta mej rikt är nog svaret på livets stora problem.)
-komma till insikt om att folk försvinner, och det är bäst att inte springa efter.
-städa.
imorgon är det maskerad! änteligen.
cat or no cat. that´s the question
onsdag 11 november 2009
tisdag 10 november 2009
Two birds on a wire, one says come on! and the other says ; I'm tired
[daniel kom hit med din filmkamera så vårt koreanska drama blir till något!]
idag på konstterapin skulle vi måla en valfri känsla med vattenfärger. skippade arg, glad, kärlek, och hat direkt; det tar nog resten av klassen hand om. riktade in mej på en mera ovanlig, men dock närvarande känsla: likgiltighet( delvis pga att jag hade haft mew- Am I wry? No på hjärnan pretty much hela natten och hela dagen och särskilt meningen "indifference is killing me!".)
jag insåg att det är väldigt lätt hänt att jag/man tillåter sig själv att hänge sig åt den känslan. ingenting spelar nog roll, och alla andra känslor som eventuellt finns, så låter man bara kvävas av likgiltigheten. med betoning på lik. för det är så enkelt att vara likgiltig! man känner ingenting, bryr sig inte, gör ingenting och bara är- halvdöd
jag kämpar nog varje dag och stund med att känna något ; medlidande, kärlek. så säg mej, är jag ensam i denna kamp mot likgiltigheten? finns det flera?
idag på konstterapin skulle vi måla en valfri känsla med vattenfärger. skippade arg, glad, kärlek, och hat direkt; det tar nog resten av klassen hand om. riktade in mej på en mera ovanlig, men dock närvarande känsla: likgiltighet( delvis pga att jag hade haft mew- Am I wry? No på hjärnan pretty much hela natten och hela dagen och särskilt meningen "indifference is killing me!".)
jag insåg att det är väldigt lätt hänt att jag/man tillåter sig själv att hänge sig åt den känslan. ingenting spelar nog roll, och alla andra känslor som eventuellt finns, så låter man bara kvävas av likgiltigheten. med betoning på lik. för det är så enkelt att vara likgiltig! man känner ingenting, bryr sig inte, gör ingenting och bara är- halvdöd
jag kämpar nog varje dag och stund med att känna något ; medlidande, kärlek. så säg mej, är jag ensam i denna kamp mot likgiltigheten? finns det flera?
måndag 9 november 2009
also, tomorrow is Sunday, and Sunday means apple strudels
måndag! tre juice för tre euro vid citymarket! bara så att ni vet. tyckte det var förmånligt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)