nothing was the same again/but I´m a riot yeah

jag ler lite smått, jag har åkt(rätt ord?) skylift idag! och det var inte så jätte högt, men tillräckligt för att jag i vanliga fall skulle bli skakis i bena och få en mage knuten i en enda stor knop, men inte idag. så nöjd! kanske jag har växt ifrån min höjdrädsla. kan ju lätt testas- imorgon skall jag till kinamuren. wihu, julia! this will be funfunfun

vårt konstprojekt var fint. folk kom trots det trista vädret. bästa lapparna som hängdes upp på personer som är viktiga i folks liv: tomten, kattungan, moffa max. och så förstås: alla utom konstskolelever. well we thank you

jag är ingen konstskolelev. jag är hanna och det kommer jag alltid att vara.

kvällens fråga: var är du alex?

att få ut sina aggressioner på ett moget sätt. hur göra?

när jag var liten och blev arg så slängde jag en massa saker runt omkring mej. helst skulle nåt gå sönder, det var rätt så tillfredsställande. och allra bäst var det om någon av föräldrarna skrek NEJ NU HANNA FÅR DU SKÄRP DE! då kände jag att wihu; jag har lyckats.

nuförtiden skall man ju vara så mogen och på sin höjd klampa i trappor och/eller smälla i dörrar. men även det kan framkalla skratt (och vad är värre än folk som skrattar när man själv brinner upp av ilska?). så är jag arg nuförtiden så går jag oftast till mitt älgtorn och /eller är allmänt prytto.

men ikväll, av onämnd orsak, blev jag så innerligt arg, så jag fick en sådan stor lust att svära, skrika halsen hes, slå på folk, och bäst av allt, kasta de två mjölkpaketen jag gick och bar på, så hårt jag bara orkade i gatan. tänk vilken tillfredställelse att få se mjölken bara skvätta ut på nykarlebys gator. oh.

dock behärskade jag mej. duktigt hanna. vilket innebär att jag sitter här och förgås av ilska.

så nu vet ni det. länge sen jag varit arg.

ps. Herr B fortsätter att drömma om solen. det är fint.

länk länk länk länk länk länk länk.

det här är vad jag vill göra.

så innerligt vill jag göra det. men jag tror jag måste hitta ett bananskal att halka på. och varför det är streck under texten vet jag inte, kanske för att det är så viktigt. stör mej till tusen iallafall.

och så här ser jag ut. när jag gapar

syster och jag. för en liten evighet sen

det måste ju vara allra bäst att vara mittenbarn. lillasyster och storasyster, på en och samma gång! dock känns det nog som om jag och mina syskon vore en och samma ålder.

så, va e to?

nedräkningen kan börja.

uh, jag erkänner. jag hör till den skara människor som har väntat på denna helg(20.11.2009) i ett år. och snart är det dags. spännande!

på jobbet får jag höra det mesta. och allra gladast blir jag när någon ringer på larmtelefonen och säger: jag har kakkat ner mej. hur jag lyckas svara :nämen, då kommer jag och hjälper dej, vet jag inte riktigt. och hur jag lyckas stå och le, när någon har en 12 minuters monolog och dennes avföring vet jag inte heller. men jag vet varför jag står och ler när en 95+ berättar om sina nattliga drömmar. det är ju så jag funderar varför alla bra karar är soon-to-be-dead.

ja hödu, jag drömd no he mest försmädligast jag inatt, va va e no tå(funderar i ca 5 minuter) JÅ jag drömd att jag åkt tåg 16 km från solen! och månen på sama gang, ja he va no na åv he försmädligast(så fint ord!) å så kom e stora steinar rulland mot me, men i rymnden veit do, tär e man viktlös

lägg till ett tiotal svordomar och kraftuttryck och så har du min favorit 95+ årings nattliga dröm.

ballonger som skrumpnar ihop, känns likadant som en åldrings hud( var på kroppen skall vi inte nämna). så nu vet ni det.

jag har lördag idag! trevligt med lördag såhär mittiallt.

kt tunstall

but maybe it's a false alarm
and every answer sounds the same
just colours bleeding into one
that hasn't got a name
maybe I can't see
maybe it's just me

I'm trying to put this thing to bed
I drugged it in its sleep
remember what you said,
are you comfortable to keep it?